HaV bemöter LRF-artiklar om små avloppsanläggningar

I LRF:s artiklar ”Jakten på enskilda avlopp onödig” (2017-10-11) och ”HaV ville inte publicera rapporten” (2017-10-13) finns flera felaktiga påståenden som Havs- och vattenmyndigheten, HaV vill bemöta.

I artiklarna påstås att HaV bedriver en ”kampanj” mot små avlopp. Så är inte fallet. HaV tar fram vägledning till kommunerna i deras arbete med tillsyn av små avloppsanläggningar. Förenklat så syftar vägledningen till att de anläggningar som påverkar miljön mest negativt ska åtgärdas först.

I dag saknar 26-35 procent (ca 240 000) av Sveriges små avloppsanläggningar med vattentoalett en rening efter slamavskiljaren. Trots att efterföljande rening är ett krav som funnits i svensk lagstiftning sedan 1969. Det här innebär att avloppsvattnet oftast går orenat ut i diken, vattendrag eller sjöar.

Det finns också avloppsanläggningar som har allvarliga brister och inte längre fungerar. Vid tillsyn är det bristfälliga och olagliga avloppsanläggningar som får krav på åtgärder.

Smittspridning och övergödning

I LRF-artiklarna hänvisas till att forskare, icke-namngivna, menar att enskilda avlopp inte ens är ett miljöproblem. Det är en beskrivning som HaV menar ger en felaktig bild då vi uppfattar att det finns en betydande vetenskaplig samsyn kring enskilda avlopps miljöpåverkan.

Utsläpp av orenat avloppsvatten riskerar att leda till smittspridning som kan vara farlig för människor och djur och som kan leda till övergödning. I stora delar av södra Sverige och längs Bottenhavets kust är övergödningen omfattande. Hälften av den fosfor som Sverige tillför Östersjön från land kommer från jordbruk. Andra källor är avloppsvatten via reningsverk och små avlopp. (SMED Rapport Nr 166 2015)

Frågan om hur mycket avloppsvattnet behöver renas beror på var anläggningen finns. Om omgivningen är känslig och påverkas av många små avloppsanläggningar ställs högre krav, om en anläggning finns på långt avstånd från brunnar, badplatser eller vattendrag ställs lägre krav. En bedömning av vilken rening som är rimlig görs för varje anläggning.

Om avloppsanläggningen inte riskerar att bidra till övergödning så krävs inte särskild rening av fosfor enligt dagens regler (HVMFS 2016:17). Däremot behövs oftast en grundläggande rening för att minska utsläpp av smittämnen och organiskt material (som kan leda till syrebrist i vattendrag). På köpet får man då även en viss rening av fosfor och även läkemedelsrester.

Markretention viktig fråga

De modeller som i dag används för att beräkna belastningen av fosfor från bland annat avloppsreningsverk, jordbruk och små avloppsanläggningar utgår från den forskning och kunskap som finns tillgänglig. HaV har i flera år verkat för att modellerna ska utvecklas för att bättre ta hänsyn till retentionen vid utsläpp från små avloppsanläggningar, det vill säga hur mycket fosfor som fastnar i mark och tas upp av växter på vägen till närmaste vattendrag.

I LRF-artiklarna påstås att HaV försökt dölja resultat från forskare. Det stämmer inte. 2014 gav HaV medel till flera projekt för att utveckla modeller och öka vår kunskap om retention. Ett av projekten resulterade i rapporten ”Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor”, den rapport som hänvisas till i LRF-artiklarna.

Vetenskaplig nivå på rapporter

För HaV är det viktigt att de rapporter som vi publicerar ska hålla en hög vetenskaplig nivå och ha slutsatser som är väl underbyggda. Särskilt om rapporterna ska fungera som vägledning för länsstyrelser och kommuner.

Författarna till rapporten ”Bedömning av självrening och retention i mark vid prövning av små avlopp – smittskydd och fosfor” lämnade in en första version 1 mars 2015. De har efter HaV:s granskning och förslag till förbättringar flera gånger reviderat och förtydligat sin rapport, ett arbete som skett löpande och i dialog med HaV. Först nu är deras rapport färdig att granskas av andra experter inom markretention. När den granskningen är klar kan vi bedöma om rapporten kan publiceras av HaV.

HaV gav 2014 även medel till två andra projekt för att kunna ge vägledning om riskerna med utsläpp från små avloppsanläggningar. De två projekten har utvecklats till ett kartstöd (GIS) för att bedöma en skyddsnivå som bland annat tar hänsyn till markens retention. GIS-stödet finns nu tillgängligt på HaV:s hemsidaoch är en del av vår vägledning om små avloppsanläggningar.

Vanliga frågor och svar om små avlopp

För mer information kontakta Havs- och vattenmyndigheten

Kontaktpersoner: Åsa Gunnarsson, utredare, enheten för miljöprövning och miljötillsyn, tfn 010-698 60 35, mobil 076-538 60 35, e-post asa.gunnarsson@havochvatten.se, Margareta Lundin Unger, utredare, enheten för miljöprövning och miljötillsyn, tfn 010-698 61 21, mobi 0765-38 61 21, e-post margareta.lundin-unger@havochvatten.se, Björn Sjöberg, chef, avdelningen för havs- och vattenförvaltning, tfn 010-698 60 08, mobil 070-819 94 62, e-post bjorn.sjoberg@havochvatten.se