Flera orsaker bakom laxens ohälsa

Rapporten ”Fortsatta undersökningar av laxsjuklighet under 2018” presenteras den 21 mars på konferensen ”Laxförvaltning för framtiden” i Luleå. Innehållet är framtaget av Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) tillsammans med Göteborgs universitet och SLU, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, HaV. Rapporten diskuterar faktorer som hormonpåverkan, miljögifter och tiaminbrist som bitar i pusslet bakom laxsjukdomar.

Inför rapporten har SVA tillsammans med bland annat Göteborgs universitet samlat stora mängder data som fortfarande analyseras. Det slutliga analysarbetet beräknas vara klart i juni.

Rapporten visar att laxarna troligtvis inte har varit påverkade av miljögifter i någon större utsträckning. Ett undantag är indikationen på miljögifter och nybildningen av röda blodkroppar i fiskarna från Torneälven, vilket bör undersökas vidare.

– Dessutom visar resultaten att det kan finnas en hormonell påverkan genom förhöjda glukosvärden i laxarna från Umeälven, samt förändrade halter av sköldkörtelhormoner i laxarna från Torneälven och Umeälven, säger tillförordnad statsveterinär Charlotte Axén vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA.

Fler analyser kommer att göras under våren. De studier som gjorts av eventuell påverkan av brist på B-vitamin, tiamin, visar inte att sådan brist skulle vara ensam förklaring till sjukdomsproblemen. Göteborgs universitet kommer att analysera data djupare under våren. Ytterligare analyser kommer att göras av Stockholms universitet och SLU med inriktning på olika miljöfaktorer.

– Med den information som genereras genom alla dessa analyser kan vi komma ett eller flera steg närmare till att förstå varför laxarna i Östersjön, och även på Västkusten, uppvisar de olika sjukdomstillstånd som har beskrivits, säger Charlotte Axén.

– Oavsett vad minskningen orsakats av finns anledning att noggrant följa utvecklingen av bestånden och situationen, säger Sofia Brockmark, utredare på HaV.

Bakgrund

I Östersjön finns cirka 25 svenska bestånd av lax. The International Council for the Exploration of the Sea (ICES) har klassat 16 av dessa som vildlaxbestånd, några räknas som potentiella vildlaxbestånd och sju bestånd upprätthålls genom odling och utsättning av laxsmolt som kompensation för vattenkraftutbyggnad. Laxbestånden i Östersjön har generellt stärkts under de senaste 10 - 15 åren, främst på grund av att fiskeridödligheten reducerats och lägre yngeldödlighet i M74 än under 1990-talet.

– Under de senaste fem åren har det rapporterats om försvagade laxar och om ökande dödlighet hos vuxen lax i älvar innan leken på hösten. Laxarna har ofta drabbats av svampangrepp på huden som leder till döden. De bakomliggande orsakerna kan vara flera och en orsak som bland annat pekats på är tiaminbrist men också sjukdomar och fysiska skador, säger Sofia Brockmark.

Dödligheten har varierat mellan bestånden och mellan åren. Varför dödligheten är hög i vissa älvar och låg i andra är okänt. Det är inte känt om orsakerna står att finna under laxens tid i Östersjön eller/och om de olika förhållandena i älvarna kan vara en bidragande orsak. För några älvar, främst Ume-Vindelälven, har dödligheten varit så stor att den har bedömts påverka antalet laxungar. I Vindelälven visar 2018 års elfiskeundersökningar på att antalet årsungar av lax på några år gått från 30 - 40 årsungar/1oo m2 till under 0,2 årsungar/100 m2 vilket innebär en beståndskollaps.

– Den tidigare positiva utvecklingen för andra bestånd har avstannat och därför finns det särskild anledning att följa utvecklingen, säger Sofia Brockmark.

Mot bakgrund av detta har HaV bland annat SVA i uppdrag att tillsammans med andra experter fortsätta undersöka orsakerna till den ökade dödligheten. En tidigare utredning gjordes på uppdrag av HaV 2015 då man bland annat såg hudblödningar och svampangrepp på laxen i Umeälven och Mörrumsån.

För närvarande genomför HaV en översyn av fiskeregleringen i de mest utsatta älvarna. HaV har även uppdragit Göteborgs universitet att sammanställa den kunskap som finns om miljö- och hälsobetingad dödlighet, som till exempel M74 på laxyngel och svampangrepp på vuxen lax, med kunskap om parametrar i miljön som kan förklara denna dödlighet. Sådana parametrar skulle till exempel kunna vara balansen i ekosystemet, födotillgång, födosöksplatser i havet för olika laxbestånd, naturligt producerade miljögifter, miljögifter i laxens föda, tiamininnehåll och laxens tiaminförbrukning under olika delar av livscykeln och under olika förhållanden.

Länk till rapporten Fortsatta undersökningar av laxsjuklighet hos Statens veterinärmedicinska anstalt

Frågor & svar om laxen på havochvatten.se

För mer information, kontakta:

Havs- och vattenmyndigheten
Sofia Brockmark, utredare, enheten för fiskereglering
tfn 010-698 65 81, e-post: sofia.brockmark@havochvatten.se

Statens veterinärmedicinska anstalt
Charlotte Axén, tillförordnad statsveterinär 
tfn 018-67 43 76, e-post: charlotte.axen@sva.se