HaV-förslag till nya regler för ett fortsatt fiske av signalkräfta i Sverige

Havs- och vattenmyndigheten, HaV, presenterar nu förslag på hur Sverige ska kunna fortsätta fiska efter signalkräfta och samtidigt minska risken för spridning i svenska vatten.

Hanteringsprogrammet för signalkräfta innebär bland annat förslag på nya krav för försäljning av okokta signalkräftor söder om Dalälven, förbud mot fiske och försäljning av okokta signalkräftor i övriga Sverige samt att allmänhetens kräftfiske på Vättern minskas från fem till två helger.

Antalet invasiva främmande arter har ökat kraftigt i EU:s medlemsländer de senaste tio åren, enbart i Sverige med över 30 procent. För att skydda den biologiska mångfalden har EU därför tagit fram en förordning som ska hindra spridningen av invasiva främmande arter inom unionen.

49 arter ingår i unionsförteckningen, ofta kallad EU-listan, över invasiva främmande arter. Här finns bland annat signalkräfta, marmorkräfta och ullhandskrabba. För dessa arter måste medlemsländerna ha fungerande övervakningssystem, kontroller, kartlägga hur arterna sprids och ta fram åtgärder för hur spridning stoppas och begränsas.

- Huvudsyftet med de EU-gemensamma reglerna för signalkräfta är att hindra spridning av kräftpest som hotar den inhemska flodkräftan, säger Sofia Brockmark, utredare på enheten för biologisk mångfald och områdesskydd på HaV.

Krav för fortsatt fiske

EU-förordningen tillåter dock ett fortsatt fiske och nyttjande av signalkräfta i de regioner där arten finns om risken för spridning och introduktion av den är minimal. Men EU kräver att länderna tar fram ett hanteringsprogram för hur det ska ske utan att öka spridningen.

- Från början av 1990-talet och framåt har Sverige infört flera nationella restriktioner för att förhindra spridning av signalkräfta och kräftpest, för att bevara flodkräftan, säger Sofia Brockmark.

- I augusti 2015 infördes nya EU-regler för hantering av levande signalkräftor och det blev helt förbjudet att sätta ut och odla signalkräftor. Nu har vi tagit fram ett hanteringsprogram med ytterligare åtgärder för att fortsatt kunna fiska och nyttja signalkräfta i ett område som i stort sett sträcker sig från Dalälven och söderut, undantaget Öland och Gotland.

Signalkräftan härstammar ursprungligen från nordvästra USA och Kanada. Den importerades till Sverige för drygt 50 år sedan för att i vissa vatten ersätta bestånd av den inhemska flodkräftan, som minskat till följd av försurning och kräftpest. Signalkräftor började då också odlas i Sverige. Arten sattes ut i stor skala under 1980-talet och finns i dag i drygt 4000 vatten med tillstånd för kräftfiske, framförallt söder om Dalälven. Men det är också vanligt med Illegala utsättningar av signalkräfta.

Kräftpesten slår ut flodkräftan

- I Sverige drabbas varje år ett stort antal nya vattenområden av kräftpest. Över 97 procent av bestånden av flodkräfta har slagits ut och arten bedöms som akut hotad, säger Sofia Brockmark.

- Numera är signalkräftan etablerad i Sverige. Vid mitten av 1990-talet fanns signalkräfta i fler än 2 700 sjöar och vattendrag och i dag vet vi att den finns i fler än 4 000. Men, med tanke på alla illegala utsättningar av signalkräfta så är arten troligtvis betydligt mer utbredd än så i svenska.

De mest kända bestånden av signalkräfta i Sverige finns söder om Dalälven, men arten förekommer även sporadiskt i Gävleborgs-, Jämtlands- och Västerbottens län. De nordligaste bestånden finns i Umeälven i Västerbottens län och vid utloppet av Fågelvattenån i Jämtlands län. Flera bestånd av signalkräfta finns på Öland, men arten saknas på Gotland efter att länsstyrelsen utrotat flera bestånd av illegala utsättningar.

Signalkräftan har under de senaste decennierna till stor del ersatt fisket på den inhemska flodkräftan. Huvuddelen av det kommersiella fisket efter kräftor bedrivs i Vänern, Vättern och Hjälmaren. Bara i Vättern har det sammantagna värdet i det kommersiella kräftfisket nästan fyrdubblats, från cirka fem till 25 miljoner kronor de senaste 20 åren. Signalkräftan är också av stor betydelse för fritidsfiske och den regionala turistnäringen.

Några av de förändringar som HaV föreslår för hantering av signalkräftan:

Signalkräfta får bara fiskas och okokta signalkräftor få bara transporteras, säljas eller bytas inom hanteringsområdet för signalkräfta, det vill säga söder om Dalälvens avrinningsområde exklusive Malungs och Älvdalens kommun och Öland och Gotland. Bestämmelserna gäller även inom skyddsområden för flodkräfta samt inom områden som förklarats som drabbade av kräftpest.

Försäljning eller byteshandel av okokt signalkräfta är endast tillåtet inom hanteringsområdet för signalkräfta, om signalkräftan är längre än 10 cm och om fisket sker med stöd av personlig fiskelicens eller fisket sker i näringsverksamhet med stöd av enskild fiskerätt.

Allmänhetens rätt att fiska signalkräftor i Vättern begränsas till två helger i ställer för som nu fem helger från och med andra fredagen i augusti.

Utsättningen och odling av signalkräfta är inte längre tillåtet enligt de nya reglerna. Dock finns det inga krav på att man ska utrota signalkräftor om man redan har dem i en damm eller liknande på sin mark.

Havs- och vattenmyndigheten har haft flera gemensamma möten med intressegrupper, experter, regionala och berörda nationella myndigheter före EU-listningen av signalkräfta samt under processen med hanteringsprogrammet. Myndigheten har dessutom haft enskilda samråd med olika intressegrupper. Länsstyrelserna har informerats och getts möjlighet att komma in med synpunkter. Lunds universitet har gjort den riskanalys som utgör underlag för hanteringsprogrammet för signalkräftan.

HaV:s förslag till hanteringsprogram för signalkräftan i svenska vatten går nu på remiss och svaren ska vara hos myndigheten senast den 12 april 2018.

Här kan du läsa HaV:s förslag till hanteringsprogram för signalkräfta

Länk till "Riskanalys - hantering av signalkräfta i Sverige", Lunds universitet

Läs mer om förslaget till hanteringsprogram för signalkräfta

För mer information kontakta:

Sofia Brockmark, utredare, enheten för biologisk mångfald och områdesskydd, tfn 010-698 65 81, mobil 076-538 62 81,sofia.brockmark@havochvatten.se, Fredrik Nordwall, chef, enheten för biologisk mångfald och områdesskydd, tfn 010-698 60 17, mobil 076 - 125 40 50, e-post fredrik.nordwall@havochvatten.se, Jens Persson, utredare, enheten för fiskereglering, tfn 010-698 62 44, mobil 070-761 20 37, e-post jens.persson@havochvatten.se