HaV vill skapa regler som ger långsiktigt skydd för värdefulla marina områden

Havs- och vattenmyndighetens förslag till vägledning för reglering av fiske i marina skyddade områden är nu klar.

-  Tillsammans med länsstyrelserna vill vi bygga ett regelverk som ger ett långsiktigt skydd med tydliga bestämmelser för varje område. Både miljöbalken och fiskelagen kan användas för att uppnå detta, det måste göras bedömningar i varje enskilt fall för att få bästa resultat, säger generaldirektör Björn Risinger.

Fiske kan skada bottenmiljöer, leda till oönskade bifångster av exempelvis fåglar samt påverka ekosystemen negativt. När det gäller skador på bottenmiljöer så är det framför allt olika typer av bottentrålar som orsakar mest skada men även andra fiskeredskap som nät och snörpvad kan skada livet här.

Våren 2011 gav Fiskeriverket och Naturvårdsverket ut rapporten ”Reglering av fiske i skyddade havsområden”.  Denna föreslog att Havs- och vattenmyndigheten, HaV, skulle ta fram en vägledning som ett stöd för länsstyrelserna och kommunerna vid arbete med marint områdesskydd. Vägledningen skulle ge tydliga riktlinjer för hur myndigheterna bör arbeta för att minska negativ påverkan från fiske i värdefulla marina miljöer.

 - Vårt förslag till vägledning beskriver när reglering av fiske kan vara aktuellt, vilken lagstiftning som bör användas samt hur man bör gå tillväga. Vi ser inget motsatsförhållande mellan de två lagstiftningarna miljöbalken och fiskelagen utan att de kan användas i samverkan för att uppnå det önskade syftet med det skyddade området, säger Björn Risinger.

Med marina skyddade områden avses främst naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden som är ett nätverk av skyddade områden inom EU. I Sverige finns drygt 3500 Natura 2000-områden och av dessa finns cirka 400 vid kust och hav.

Sverige har förbundit sig skydda vissa arter och livsmiljöer i Natura 2000-områden, bland annat rev, sandbankar och smala Östersjövikar. Arter som kan vara utpekade är exempelvis tumlare och våra tre sälarter, knubbsäl, gråsäl och vikare.

Kosterhavets nationalpark, Örefjärden-Snöanskärgården och Natura 2000-områdena Bratten och Fladen-Lilla Middelgrund är exempel på marina skyddade områden där fiskeregleringar genomförts eller förbereds.

- Använt på rätt sätt kan fiskereglering i skyddade områden tillgodose både naturvårdens och fiskeriförvaltningens intressen, eftersom friska hav med välbevarade livsmiljöer är en förutsättning för ett långsiktigt hållbart fiske, säger Lena Tingström på HaV, som samordnat arbetet med att ta fram vägledningen.

- I förslaget till vägledning ger vi flera olika exempel på hur lagstiftningarna ska tillämpas i olika fall.

De formella förutsättningarna för att reglera fiske i skyddade marina områden varierar i tre administrativa zoner; innanför trålgränsen, området mellan trålgränsen och territorialhavsgränsen samt i ekonomisk zon.

Innanför trålgränsen fiskar svenska fiskare och vi kan reglera fisket själva. Utanför trålgränsen har Sverige  ingått avtal med andra länder rörande fiske. Historiskt har dessa avtal fungerat så att om Sverige reglerar fiske utanför trålgränsen så gäller bara restriktionerna för den svenska fiskeflottan.

För att få fiskeregleringar som gäller alla som fiskar i området måste man därför komma överens med de andra nationerna så att de också inför samma regleringar. Sådana diskussioner pågår nu mellan Sverige och Danmark om några av områdena i Kattegatt.

- När det gäller Natura 2000-området Bratten i Skagerrak så arbetar länsstyrelsen i Västra Götaland med att ta fram en förvaltningsplan som bland annat påtalar behovet av fiskeregleringar. I det arbetet är såväl svenska, danska och norska fiskeintressen inbjudna, säger Lena Tingström.

I ekonomiska zonen beslutar EU genom den gemensamma fiskeripolitiken. Medlemsstaterna har inte har möjlighet att reglera andra nationers fiske här.

- För att nå ett långsiktigt skydd av de värdefulla marina miljöerna behöver vi bindande och långsiktiga bestämmelser som innebär uttryckligt förbud mot skadliga verksamheter inom vissa givna områden, säger Björn Risinger.

HaV:s förhoppning är att vägledningen blir ett nytt avstamp för arbetet med att bevara de värdefulla havsmiljöerna. Under våren kommer HaV därför att bjuda in länsstyrelserna för att diskutera hur skyddet av de marina miljöerna kan stärkas.

- Tidigare har diskussionen mer handlat om hur vissa tillståndsfrågor ska hanteras i Natura 2000-områdena. Med den vägledning som vi presenterar nu tar vi sikte på frågor om långsiktigt skydd och hur bindande restriktioner mot skadligt fiske kan förberedas och beslutas för de skyddade områdena i våra havsområden, säger Björn Risinger.

- Vi räknar också med att öka arbetsinsatserna från Havs- och vattenmyndigheten för ett starkare marint naturskydd.

Förslaget till vägledning går på remiss till bland andra länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Jordbruksverket, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges naturskyddsförening, Greenpeace, Sportfiskarna och Sveriges Fiskares Riksförbund. Synpunkter på vägledningen kan lämnas fram till den 20 juni.

Här kan du läsa förslaget till vägledning för reglering i marina skyddade områden

För mer information kontakta Havs- och vattenmyndigheten

Kontaktpersoner Björn Risinger, generaldirektör, tfn 010-698 60 01, mobil 070-840 41 63, e-post bjorn.risinger@havochvatten.se, Lena Tingström, utredare, enheten för biologisk mångfald och fiske, tfn 010-698 60 91, mobil 076-538 60 91, e-post: lena.tingstrom@havochvatten.se