Tänk på miljön när du målar båten

Tänk på miljön när du gör båten sommarfin.
- Även om man målat om båten med mindre skadliga färger så kan giftiga ämnen läcka ut i vattenmiljön från äldre, underliggande färglager. Många använder också giftigare färg än vad som behövs för det område där man har sin båt, säger Janna Ekholm, utredare på Havs- och vattenmyndigheten, HaV.
Tvättning ska helst ske på en spolplatta där spolvatten med tillhörande färgrester samlas upp och renas eller avskiljs.

HaV har fått i uppdrag av regeringen att, i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, ta fram förslag till riktlinjer och riktvärden för båtbottentvättning av fritidsbåtar. Bland annat har HaV tagit prover av spillvattnet vid 38 av landets spolplattor på väst- och ostkusten. Resultatet visade höga halter av TBT (tributyltenn), en mycket giftig organisk förening som ursprungligen togs fram för att bekämpa parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). TBT var tidigare vanligt i båtbottenfärger men förbjöds 1989. Trots detta finns fortfarande rester kvar i vår miljö. HaV fann också höga halter av Irgarol, samt koppar och zink i spillvattnet från båtbottentvätt. Resultaten från undersökningarna samt riktlinjer och riktvärden presenteras senare i sommar.

- I dag finns en stor osäkerhet kring vilka miljökrav som ska gälla vid båtbottentvättning och det skiljer mycket mellan landets kommuner. En del har krav för båtbottentvättning av fritidsbåtar och andra inga. Det finns en stor efterfrågan på riktlinjer, både från kommunerna och hamnägarna, säger Janna Ekholm.

TBT nämns i EU:s vattendirektiv som ett farligt prioriterat ämne. Ämnet ändrar och stör körtelsystemet och dess produktion av de hormoner som styr utveckling, tillväxt och fortplantning hos djur och människor. Irgarol ersatte i viss utsträckning TBT i båtbottenfärger men är numera förbjudet i båtbottenfärger för fritidsbåtar.

Koppar har använts i båtbottenfärger i flera hundra år. I små mängder är det livsavgörande för människor, djur och växter men i höga halter blir ämnet giftigt. Halterna av koppar i den marina miljön ökar och den ökade användningen i båtbottenfärger misstänks kunna bidra till detta.

- Idag vet vi att både tillåtna, otillåtna och så kallat miljövänliga färger innehåller giftiga ämnen som riskerar att skada havsmiljön. Detta presenterades bland annat i en avhandling vid Stockholms universitet i höstas, säger Janna Ekholm.

Hamnar och marinor ligger ofta placerade inomskärs vid kusten, i och invid grunda och skyddade vattenområden som är viktiga livsmiljöer för ett stort antal arter av fisk, fågel, ryggradslösa djur och vattenväxter. Dels är grunda områdena ofta vegetationsrika med exempelvis ålgräs och blåstång, dels värms de upp snabbt på våren, vilket gör att den biologiska produktionen startar tidigt.

Traditionella båtbottenfärger läcker ur sig giftiga ämnen som motverkar påväxt av till exempel alger och havstulpaner. Men gifterna sprids i vattnet och påverkar där en mängd andra djur och växter eftersom ämnena är svåra eller omöjliga för naturen att bryta ner. Gifterna stör fiskens fortplantning och hämmar tillväxten av bland annat tång, alger och musslor. Under 1970-talet slog användningen av TBT ut stora delar av ostronproduktionen i franska Archachon Bay.

Ett antal nyligen publicerade undersökningar visar också  att sedimenten vid båtuppställningsplatser är kraftigt förorenade.

- Det är alarmerande uppgifter som kommer fram och de visar allihop på samma sak, att giftet i båtbottenfärgerna har spridits till naturen och fortfarande gör det. Att komma tillrätta med detta problem kommer ta lång tid och kosta mycket pengar, men med enkla medel kan vi se till att inte fortsätta förorena utan istället vända trenden, säger Janna Ekholm.

För mer information kontakta Havs- och vattenmyndigheten:

Kontaktpersoner: Janna Ekholm, utredare, enheten för hållbart nyttjande och maritima frågor, tfn 010-698 61 31, mobil 070-342 03 07, e-post  janna.ekholm@havochvatten.se, Ingemar Andersson, utredare, enheten för biologisk mångfald och fiske, tfn 010-698 62 46, mobil 070-534 04 28. e-post ingemar.andersson@havochvatten.se, Ann-Sofie Wernersson, utredare enheten för god vattenkvalitet, tfn 010 - 698 63 55, mobil 076 - 538 60 55, e-post ann-sofie.wernersson@havochvatten.se


HaV:s råd till båtägare:

• Prova att tvätta båtbotten några gånger under pågående säsong istället för att måla den. På ostkusten finns numera ett antal borsttvättar för fritidsbåtar som fungerar ungefär som en flytande biltvätt.
• Tänk på vilken färg du behöver om du väljer att måla båten. Det krävs inte alltid den giftigaste färgen utan behovet varierar mellan olika havsområden, exempelvis växer det mindre alger och havstulpaner i Östersjön jämfört med Västkusten. Kemikalieinspektionen kan ge råd och tips.
• Torrskrapning av båten ska inte ske på bar mark eller hemma på tomten utan bör alltid ske med någon form av uppsamling under båten, exempelvis en duk eller presenning. Avfallet, färgester och påväxt  ska sedan samlas ihop och lämnas på en miljöstation som miljöfarligt avfall. Tänk på skydda dig själv för exponering genom att använda munskydd.
• Tvättning av båtar bör alltid ske på spolplatta med ränna som samlar upp färgresterna och renar spolvattnet.

Andra studier om båtbottentvättning och föroreningar:

• Länsstyrelsen i Västra Götalands län fick i fjol bidrag från Havs- och vattenmiljöanslaget för att kartlägga möjliga källor och spridningsvägar från den landbaserade verksamheten i småbåtshamnar. Avsikten var att uppskatta eventuell spridning av gamla båtbottenfärger till den marina miljön. Halterna av TBT, koppar och zink som uppmätts i slammet vid dagvattenbrunnar överskred i många fall gränsvärdena för farligt avfall. (TBT, koppar, zink och irgarol i dagvatten, slam och mark i småbåtshamnar)

• Även Stockholms universitet har utfört studier som visar att båtuppställningsplatser är mycket förorenade. I en sammanställning av utförda markundersökningar i Sveriges kustkommuner konstaterades att båtuppläggningsplatser i allmänhet är mycket förorenade med avseende både på metaller och organiska föreningar. Något som innebär risker både för människors hälsa och för spridning av gifter till angränsande vattenområden liksom grundvatten. (Förorening av båtuppläggningsplatser – en sammanställning av utförda undersökningar i svenska kustkommuner)